Vad betyder burskap

Borgare

Från början plats begreppet borgare (från tyskans bürger; borginnevånare) synonymt tillsammans med att existera bosatt inom en ort (innanför stadens murar).

Det fanns dock ej alla stadsbor som kategoriserades som borgare. För för att räknas mot borgerskapet fanns man inom de medeltida städerna tvungen att utöva en ekonomisk verksamhet med erhållet burskap. Detta innebar fram till då näringsfrihet infördes i land, att den som bedrev en ekonomisk verksamhet också plats tvungen för att ha laglig rättighet för att utöva yrket. Utan detta burskap (laglig rättighet) fick man ej utöva yrket och räknades därmed ej till borgerskapet. Det måste också nämnas att burskap främst innehades av myndiga män, dock att även en änka kunde driva vidare sin avlidne mans verksamhet tillsammans bibehållet burskap.

De borgare likt bedrev hantverksyrken var indelade i olika skrån efter yrkestillhörighet. detta fanns en skrå till varje hantverk, och detta var endast de yrkesmän inom respektive skrå vilket fick utöva yrket. till att exempelvis arbeta inom staden såsom tunnbindare plats personen tvungen att tillhöra skrået på grund av tunnbindare.

Skråsystemet inom Sverige fanns från samt med medeltiden fram tills mitten från talet uppbyggt enligt en lärling-, ges

  • vad betyder burskap

    • Burskap

    Burskap, från medellågtyskansbûrschap, var fram till tiden för näringsfrihetens tillämpning i Sverige den lagliga rättigheten att utöva ett yrke i en stad och åtnjuta de förmåner som tillkom borgare.[1]

    Den som hade blivit borgare i en viss stad och alltså hade vunnit burskap där, hade vissa lagstadgade rättigheter såsom rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk eller handel men även skyldigheter, som att betala skatt till staden (se borgerlig tunga), delta i brandvakthållning och upplåta husrum åt soldater.[2] Burskap förekom i Sverige (där institutet fortfarande finns kvar) och Finland och i andra länder under annat namn (se regionala variationer nedan).

    I Sverige har burskapet idag främst ett statusvärde och ger möjlighet att få understöd från vissa stiftelser och fonder. Beslut om burskap fattas av kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige bestämt. Behandling av frågor om burskap har ansetts utgöra myndighetsutövning, och rätten till burskap har, av professorer och domstolar, ansetts vara en civil rättighet enligt artikel i Europakonventionen.[3] Detta innebär att en sökande har rätt att få tvist om burskap prövad i en rättvis rättegång

    BURSKAP bɯ3r~ska2p, n. ((&#x;) r. l. m. l. f. Brask Pufendorf Hist. 8(), De Geer VSkr. 1: (); f. Dalin()); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. (mindre br.) =, äfv. -er (Fernow Värmel. (cit. fr. ), Weste(), Dalin()).

    Ordformer

    (boro- bor- bur- osv.)

    Etymologi

    [fsv. burskap, af mnt. būrschap; jfr BUR, sbst.2 2]

    1) (af vederbörande myndighet genom särskildt bref tilldelad) borgarrätt (borgarskap) i viss stad, innebärande rättighet att där själfständigt idka borgerlig näring (ss. handtverk, handel, sjöfart) o. vara delaktig i borgerskapets öfriga förmåner; efter näringsfrihetens införande bl. kvarstående ss. rätt till delaktighet i vissa kassor (m. m.). Söka burskap å l. för idkande af (handel l. dyl.); söka, taga burskap som (bagarmästare l. dyl.). Förvärfva, vinna, komma i, erhålla, få, förr äfv. binda l. fatta burskap. Uppsäga, meddela burskap. The ther (i staden) inflytie oc bwrscap binde. GR 1: (). HB 3: 1(Lag ). Därs. 5. För att vinna borgarerätt eller .. burskap .., erfordrades bland annat vissa prof .. å skicklighet och insigt uti någon gren af stadsmanna-näring. Palmén JurHb. 59(). Enhvar, som ville förvärfva burskap .., måste edligen lofva