Var bor skelettkvinnan

’Jag har förlorat allt - mitt liv är förstört’

Uppdaterad | Publicerad

Nu vill ’Skelettkvinnan’ ha återupprättelse och kräver att få tillbaka sina skelettdelar

Helena, 38, blev känd över hela världen som ”Skelettkvinnan”.

Nu kräver hon sina skelettdelar tillbaka – och vill ha återupprättelse.

– Jag har förlorat allt. Mitt liv är förstört, säger hon.

Bokhyllorna i Helenas lägenhet i Bergsjön i Göteborg är avdelade i militärhistoria, bronsåldern, rättsmedicin och sexologi.

I hörnet av vardagsrummet står en docka i mänsklig storlek, iförd sovjetisk stridsuniform från talet och gasmask.

På golvet står lådor med uniformer, hjälmar och tyska bajonetter från första världskriget.

Värt kronor

Men hon saknar de hundra­tals mänskliga skelettdelar inklusive fyra kranier, enligt Helena värda kronor, som nu finns i polis­ens beslag sedan tillslaget mot henne i september i fjol.

– Mitt intresse för rättsmedicin och osteologi hade svalnat, och jag hade lagt upp delar som bildade ett komplett skelett här på golvet för att fota och sälja.

”Skelettkvinnan” blev en världsnyhet, och hennes ansikte fanns snart på omslaget av den brittiska tidningen The Sun.

– Jag har förlorat allt. Mi

  • var bor skelettkvinnan

    • österödskvinnan

    Skelettfyndet från Österöd i Bro socken på Härnäset i Bohuslän har en märklig historia. I äldre tider var det vanligt att man hämtade material till hönsfodertillverkning från skalbankar. När stenhuggaren Karl Ahl från gården Österöd grävde i en sådan skalbank fann han plötsligt ett skelett. Han täckte då över kvarlevorna som sedan skulle ligga bortglömda i skalgruset i ytterligare 24 år.

    Foto från fyndplatsen, sommaren Till höger i bilden syns torpet Ljungby. Till vänster syns den bergsbrant intill vilken skelettet hittades för andra gången , troligen ungefär där fruktträdet växer. Foto: Else-Britt Filipsson

    Sommaren höll folkskolläraren och fritidsarkeologen Johan Ahlin på med undersökningar av strandlinjer i Bro socken. Han nåddes då av ryktet om Karl Ahls fynd och blev genast intresserad. I ett brev till Riksantikvarien i Stockholm skriver han:

    &#;Jag uppsökte Karl Ahl, som visade mig fyndplatsen samt meddelade följande: År anträffades i norra kanten av banken intill bergbranten, som avgränsar skalbanken åt norr, 0,5 m under markytan ett människoskelett i stående ställning, helt täckt av skal samt omgivet av en tunn, mörk fet rand.”

    Johan Ahlin, a

    Barumskvinnan

    Barumkvinnan, förr från Statens Historiska Museum kallad Bäckaskogsskvinnan, existerar ett från de bäst bevarade skelettfynden i landet från maglemosekulturen jägarstenåldern.

    Hon hittades från drängen Sven Eriksson den 27 femte månaden i året vid Barumsviken nära Oppmannasjöns strand Barum i Kiaby socken nordost om Kristianstad i Skåne. Arkeologen Folke Hansen grävde ut grav den 2 juni

    Kvinnan var gravsatt i enstaka cm nära grop ca 1,20 m djup inom hockerställning halvsittande. Fram mot talet bedömdes skelettet tillhöra en man, men existerar numera efter lång samtal betraktat såsom kvinnligt samt som gravgåvor fanns ett flinteggad benspets (tidigare kallad fågelpil) samt ett mejselliknande benredskap från kluvet rörben av älg, med ett ände tillsammans med benänden bevarad och den andra avrundad och slipad. Båda artefakterna är numera att betrakta som tidsmässigt daterande fyndet till maglemosetid.

    Under samt talets start fördes enstaka hetsig samtal om gravens datering mellan fr a å en sidan Otto Rydbeck, professor emeritus inom Lund, samt fil dr Oskar Liden och fil dr Carl-Axel Althin, även i skogsdunge.

    Graven finns sedan vid Statens Historiska Museum inom Stockholm vid efter för att Riksantikvarien avslagit professor