Vad gör man med en stenmangel
Horred ligger inom den södra delen från Marks samhälle och gränsar till Halland. Liksom inom övriga delar av Mark, har textilnäringen med hemväverskor inneburit enstaka omfattande aktivitet. Under talets första sektion var detta vanligt tillsammans hemvävning inom nästan varenda hem. Denna verksamhet tillsammans hemväverskor samt en mängd vävnadsförläggare besitter funnits vid orten ända fram mot talet.
I platsnamn, som ligger i Horreds kyrkby besitter Horreds, Istorps och Öxnevalla Hembygdsförening sitt säte samt hembygdsmuseum.
Helt unik i detta museum existerar en stenmangel, som använts i stordrift för mangling av textilier åt förläggare på staden och runt omkring. detta är känt att man manglade linne, i massiv skala redan på talet i Marks härad. inom början från talet fanns mangeln vid gården Källeberg i Öxnevalla socken, var vävnadsförläggare Johannes Johansson bedrev verksamhet tillsammans med vävnader ifrån cirka Dess tidigare bakgrund är okänd, men den kan existera byggd redan på talet.
Mangeln kom således småningom mot gården Annelund, som nedsänkt vid Varbergsvägen i Horred. Annelunds gård och mangeln ägdes ursprunglig av James Ohlsson (Kims) och via arv efter dennes systra, blev Göran Karlsson siste ägaren.
Tidigt kom hembygdsföreningen för att bli engagera
Vad exakt gör den här fjädrade grejen? Jag gissar på att den någon gång under cykeln kan gå in och frikoppla, men när?
Den här fjädrande grejen rör aldrig på sig när jag kopplar ihop grejerna och låter mangeln ha sin gång.
Som ni ser finns det en typ av distansbricka vid skruvarna, har testat med och utan den, men utan någon skillnad.
I onsdags kväll hade jag och mina grannar Lisbeth, Sylvia och Lasse stämt träff i mangelrummet nere i vår källare. Vi har länge pratat om att Sylvia och Lasse skulle visa oss hur man sköter den stora stenmangeln som står där. Och äntligen var det alltså dags!
Sedan har jag bott på tre ställen som haft stenmanglar i källarna. Jag har varit in i de där mangelrummen, spanat på manglarna, men aldrig, a l d r i g att jag tänkt tanken att testa dem! De är helt enkelt alldeles för respektingivande och stora. Och. TUNGA.
Men faktiskt. Det är inte svårt att använda en stenmangel. Det gäller bara att hålla reda på vad man gör. Det krävs alltså ganska mycket fokus och närvaro. Att mangla är en helt perfekt syssla för typer som mig, som sällan är i nuet i tankarna.
Kvällen efter vår kurs, gick jag ner igen. Den här gången med Majlis i släptåg. När jag drog igång mangeln började hon vicka på höfterna i takt med mangelns taktfasta ljud! Ljudet förresten, jag trodde nog att en stenmangel skulle låta mer än vad vår gör. När jag kollat lite filmklipp på nätet och på Instagram, inser jag ändå att vår mangel låter rätt mycket. Jag tror att den skulle må bra av service, och hoppas